Den hotfulla raketen

I förra veckan testsköt Indien sin nya långdistansraket Agni-1 från testanläggningen på Wheeler Island i Bengaliska viken. Ja, du läste rätt. Kärnvapenmakten Indien avfyrade en raket som enligt egna uppgifter har en räckvidd om 700 kilometer och kapacitet att bära en last på 1 ton. Det räcker för att bära kärnvapen.

2012-12-18

Enligt The Hindu (13/12) ingår Agni-1 redan i den indiska arméns arsenal. Det stärker Indien i den inflammerade konflikten med Pakistan och i den latenta konflikten med Kina. Upprustningen tar ytterligare ett steg. Kärnvapenhotet rycker närmare.

Men Agni-1 föranledde knappt en notis i svenska media.

Några timmar tidigare sköt Nordkorea upp en satellit i omloppsbana kring jorden, enligt egen uppgift i syfte att samla väderinformation.

Uppskjutningen ledde till fördömanden och krigsrubriker över hela världen. FN:s säkerhetsråd kallades till extra möte för att behandla krisen och EU:s utrikeschef Catherine Ashton hotade med skärpta sanktioner. Till och med Indien såg sig föranlåtet att protestera.

”Detta obefogade tilltag hotar freden och stabiliteten på den koreanska halvön och bryter mot tidigare beslut i FN:s säkerhetsråd”, heter det i ett skarpt uttalande från utrikesdepartementet i Delhi. Hyckleriet är så monstruöst att man häpnar.

Men det mest fantastiska är ändå att Indien kommer undan med detta hyckleri. Ingen protesterar mot Indien, trots att landet vägrat skriva under såväl icke spridningsavtalet mot kärnvapen (NPT) och det motsvarande avtalet om kontroll av missilteknologi (MTCR).

Det är faktiskt tvärtom. Genom en intervention från USA har Indien sedan 2008 fritt tillträde till utländsk kärnteknologi via Nuclear Suppliers Group, trots att organisationens stadga förbjuder medlemskap för länder som står utanför icke spridningsavtalen. Indien belönas där Nordkorea bestraffas. Någon invänder att Nordkoreas vädersatellit bara är en skenmanöver, att det verkliga syftet är att testa en bärraket för kärnvapen. Kan Unha-3 bära en satellit kan den också bära kärnvapen.

Må så vara, säger vi. Men nu sköt Nordkorea bevisligen upp en satellit och då är den principiella frågan om Nordkorea har samma rätt till rymden som de 22 länder som redan placerat satelliter i den, däribland Sverige. Eller rentav större rätt än de privata företag som idag svarar för en tredjedel av alla satellituppskjutningar.

Bara hycklare kan förneka Nordkorea eller vilket annat land som helst denna rätt. Alla länder har lika rätt till rymden. Det av naturkatastrofer och sanktioner dubbelt drabbade Nordkorea har dessutom särskilda behov av tillförlitlig väderinformation, så vi hoppas verkligen att satelliten gör sitt jobb.

Nordkorea hotar inte någon, för det är landet för litet, för fattigt och för utsatt. Hur kan någon överhuvudtaget tro att lilla Nordkorea skulle starta krig mot världens mäktigaste militärmakt?

Nordkoreas kärnvapen är av defensiv karaktär. Man har dem för att undvika samma öde som Irak. USA angriper inte länder med kapacitet att försvara sig.

Situationen på den indiska subkontinenten är på många sätt mer hotfull, inte bara för att konflikten mellan Indien och Pakistan är gammal och svårt infekterad, som vad gäller Kashmir, utan också för att extremistiska krafter gör sig breda i båda länderna, som i Indien, där hindunationalister utsätter muslimska minoriteter för svår förföljelse.

Detta gör hyckleriet kring förra veckans raketuppskjutningar extra stötande. För det är Agni-1 vi bör oroa oss för, inte Unha-3.

För övrigt anser vi att kärnvapen skall förbjudas. Genom en fullständig och samtidig kärnvapenavrustning i alla kärnvapenländer.